Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grunder. Den föregifne Isidor ger en anklagad biskop
rätt att så snart en rättegång mot honom är öppnad
vädja till påfven; skulle det oaktadt rättegången
fortsättas, må biskopen före domens afkunnande vädja
till St Petrus’ efterträdare, och om dom likväl öfver
honom fökunnas, skall den helige fadern, om han
funnit domen orättvis, återinsätta den dömde i -hans
ämbete, återgifva honom alla förmåner, som blifvit
honom fråndömda, samt utesluta domstolens
ledamöter och deras furste ur kyrkans gemenskap. Vidare
förklaras, att det enda rätta forum, hvarinför en
biskop kan ställas som anklagad, är en synod, som
sammankallats under påflig auktoritet; men äfven då
är den slutgiltiga domen förbehållen påfven, som
erhållit sin fullmakt som högste domare från den
helige Petrus som ett ärftligt och för alla tider
fastslående privilegium.
Dessa djärfva påståenden voro så öfverraskande,
att Pseudo-Isidor, dekretalförfalskaren, behöfde stödja
dem på urkunder. Han hopdiktade då icke mindre än
nittio skrifvelser från romerska biskopar, tillhörande
kristendomens första århundraden, och det oerhörda
kunde ske, att dessa förfalskningar godkändes och
gjordes till den västerländska kristna kyrkans
juridiska grundval. Förklaringen på detta fenomen ligger
däri, att förfalskningarna tillfredsställde de anspråk,
som hystes af tidens mäktigaste korporation,
prästerskapet, och att äfven för de redlige och sanningskäre
männen inom denna korporation gällde den
psykologiska lagen, att man tror hvad man vill tro, samt
vidare, att tiden var alldeles okritisk, ehuru den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
