Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pseudo-Isidors arbete är gjort med stor
skicklighet och ådagalägger en omfattande bekantskap
med den latinska kyrkans litteratur.
Hufvudbestånds-delen utgöres af de hopdiktade påfliga dekretalerna.
Då jag säger, att det är gjordt med stor skicklighet,
så menar jag detta med afseende på den tid, som
de voro bestämda att föra bakom ljuset, och hvars
historiska kunskaper voro mycket ofullständiga och
sväfvande. Inför denna historiska okunnighet har
Pseudo-Isidor tämligen fritt spel. Stridsfrågor,
uppkomna genom tilldragelserna och intressekonflikterna
i det frankiska riket under åttahundratalet, låter han
afgöras genom utsagor af gamla påfvar, om hvilka
man icke känner mer än namnen, och som omöjligen
kunna hafva tänkt på differenser af sådant slag. Ett
par exempel må anföras. I midten af 3:dje
århundradet, mellan åren 257—260, således under den
hedniske kejsaren Valerianus’ regering, styrdes den
kristna församlingen i Rom af biskopen Stefan I.
De kristne voro omkring den tiden så undertryckta,
att de icke ens hade rättighet att samlas å sina
be-grafningsplatser, men Pseudo-Isidor skrifver som om
nämde biskop innehade den kejserliga jurisdiktionen
och låter honom förordna, att ingen af världslig
myndighet eller synod afsatt biskop får anklagas, innan
han blifvit återinsatt i sitt biskopsämbete.
Pseudo-Isidor antager vidare, att aposteln Petrus1 närmaste
efterträdare på romerske biskopsstolen hette Clemens,
ehuru de förste romerske biskopar, hvilkas namn
äro kända, äro Linus från Volterra och den helige
Cletus, och i munnen på nämde Clemens lägger han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
