Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som samlat sig, en man, som satte sitt namn
framför kejsares och konungars, undvek att benämna dem
dominus, behandlade Ludvig den frommes sonson
Ludvig II som stalldräng, samt åberopade och
offentligen stadfäste de pseudo-isidoriska dekretalerna.
Från detta märkvärdiga alster af det nionde
århundradets kyrkliga litteratur må jag öfvergå till
andra, som röra sig mer inom de teoretiska
tankar-nes värld och inom trons gränser, än på den
kyrkliga maktens område. Såsom jag förut nämt,
företer det nionde århundradet åtskilliga öfverraskande
bevis på tankeverksamhet. Det yppersta, i sitt slag
ensamt stående vittnesbördet härom är Johannes
Scotus Erigenas filosofiska verk De dioisione naturce,
för hvilket min föregående föreläsning redogjorde.
Ett annat vittesbörd härom äro de uppslag till en
fortsatt dogmbildning och dogmutveckling, som
före-kommo. Det märkvärdigaste af dessa uppslag är det,
som gafs af munken Gottschalk, emedan det upptog
till behandling en dogmatisk fråga, som ej kan lösas
utan i förening med några af etikens och
metafysikens viktigaste problem — problem, som ännu i dag,
om också i annan form, föreligga den mänskliga
skarpsinnigheten till behandling.
Munken Gottschalk tillhörde en gammal,
förmodligen redan i hednatider förnäm familj. Hans fader
var en saksisk grefve. Hans föräldrar hade redan
i hans späda barndom, förmodligen på grund af ett
fromt löfte, bestämt honom för klosterlifvet. Jag
har förut nämt, att munkarne, med hänseende till
inträdet i klostret, voro delade i två klasser: oblati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
