Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seende och fick långt gående följder. Ignatius och
med honom åtskilliga byzantinska prelater, som hade
mod nog att ogilla denna tillställning,
exkommuni-cerade Fotius och hans anhängare och sände en
rundskrifvelse till de österländske biskoparne och
äfven till den romerske påfven, för att underrätta
kristenheten om den orätt, som blifvit kyrkan och
Ignatius tillfogad. På den romerska biskopsstolen
hade då Nikolaus I uppstigit, prototypen för de
påf-var, som öppet och energiskt velat samla all kyrklig
och världslig makt i sina händer. För att möta
detta schackdrag, skickade kejsar Mikael III på Fotius’
uppmaning ett gesandtskap till Rom med rika
skänker till den påfliga stolen och med en begäran, att
påfven måtte skicka legater till Konstantinopel, för
att ordna därvarande kyrkliga förhållanden.
Båda partierna hade således vändt sig till påfven
som skiljedomare, och Nikolaus var icke den man, som
försummade att begagna sig häraf för att låta världen
erfara, att kyrkan var en och allmänlig, att den
allmänliga kyrkans myndighet låg i romerske biskopens
hand, och att det konstantinopolitanska patriarkatet,
som så länge visat obenägenhet att erkänna Roms
företrädesrätt, nu låg vid dess fötter. Nikolaus
svarade, att han skulle villfara kejsar Mikaels önskan
och sände legater till hans hufvudstad. Han lät i
sin svarsskrifvelse på samma gång inskärpa, att den
kristna kyrkans enhet representeras af det romerska
påfvedömet; att den helige Petrus sörjer för, att
ingen kättare och ingen ond ande förmår någonting
mot denna enhet; samt att redan det i fjärde år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
