Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tappre konung Egbert af Wessex och borde
fördenskull varit i stånd att med enade krafter möta de
skandinaviska vikingarnes anlopp och tillbakavisa
dem. Detta så mycket lättare som skandinavernas
flottor icke voro talrika nog att öfverföra särdeles
betydande stridskrafter på en gång till engelska
kusten. Efter en år 835 företagen rekognoscering,
hvarunder ön Sheppey vid Sheerness togs i
besittning, anlände år 836 en dansk vikingaflotta af 35
små skepp till engelska sydkusten och landsatte sitt
manskap. Konung Egbert tågade danerna till mötes
men led ett fullständigt nederlag vid Carrum i Dorset.
De därpå följande striderna mellan angelsaksare
och nordmän, ehuru de icke alltid utföllo till de
senares förmån, visade öppendagligt, att
skandinaverna hade skickligare härförare och voro bättre
va-penöfvade och starkare sammanhållna genom
manstuktens band än angelsaksarne. Ty enär tapperheten
torde varit jämgod å ömse sidor, kunna de segrar de
nordiske sjökonungarne vunno med vanligen till
antalet underlägsna skaror, knappt förklaras annorlunda
än genom en öfverlägsen militärkultur. Deras
till-vägagående med afseende på proviantering och
underhåll visade också större klokhet än den som
vanligen gjorde sig gällande i den tidens krig. De foro
till regeln icke fram på det sätt, att de lämnade
härjade och folktomma bygder bakom sig. De skonade
landtgårdarne och deras innebyggare, väl ej af
mänsk-lighetsskäl, utan för att lefva på deras bekostnad,
och afslöto ofta med kommuner och städer fördrag
om krigskontributioner. Landets celtiske urinnevå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
