Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utdelades äfven på grund af gammal bäfd till
gräns-befälhafvare, under hvilkas myndighet flere grefskap
blifvit ställda.
En grefve eller vicegrefve i den karolingiska
tiden var på en gäng landshöfding,
generaldistriktsbe-fälhafvare och öfverdomare. Han förenade i sin
person den finansiella, juridiska och militära styrelsen
öfver grefskapet. Han liknade således vida mer en
pascha i det turkiska riket, innan några reformer där
försöktes, än en romersk praetor eller en fransk
prefekt eller en svensk landshöfding; men med den
skillnad, att paschan icke alltid hade stora jordegendomar
och stora familjerelationer i sitt paschalikat, medan
grefven däremot oftast hade sådana. Redan innan
han fick sitt grefve-ämbete, kunde han ha varit en
våldsam och hänsynslös granne, som med sina
tillgängliga maktmedel sökt tillrycka sig svagare
grannars allodialjord. Sedan han blifvit grefve, kunde,
under tiden efter Karl den stores död, ingenting hejda
en sådan våldsverkares tilltagsenhet. De små
jordbrukare och soldater, som hade sina gårdar omkring
hans, kunde af honom beläggas med hvarjehanda
tyngande utgifter. Kom ett uppbåd till krigstjänst,
kunde han, med skonande af andra
krigstjänstskyldige, ålägga dem att gå ut, äfven när det icke var
deras tur. Han kunde gå in på dessa grannars ägor
och strafflöst misshandla dem i deras hus, ty han var
själf öfverdomare, presiderade vid grefskapsrätterna
och gjorde sitt inflytande gällande å häradsrätterna,
så att ingen utsikt fanns att mot honom vinna
rättvisa vid domstolarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
