Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, utan upptagit dem till medborgare; ett
konungarike, inför hvars härskare denna jordens mäktige
betyda icke mer än colonen och trälen; där dygd och
fromhet bestämma rangen och där de yttersta kunna
varda de främste.
Staten, det politiska samhället, utgjordes af
konungen, af prästerna och de frie männen, som
alla före det nionde århundradets slut hade inträdt
i beneficietagarnes eller vasallernas leder. Att ett
tredje stånd, som aldrig kunde fullständigt inrangeras
i det samhälle, som nu bildade sig, höll på att växa
upp i de städer, som af gammalt funnos eller som
började uppstå kring kyrkor, kloster och kastell, det
hade man ännu icke vid denna tid fullt klart för
sig, ehuru detta stånd redan i det elfte århundradet
gjorde sig bemärkt som en växande samhällsmakt,
som en bourgeoisie, hvilken sökte skaffa sig en
erkänd plats inom samhällsbyggnaden och ofvanom
trälarne och de lifegne.
Det samhällstillståndet jag här skildrat är ännu
icke det feodala, som kännetecknar den fullmogna
medeltiden, men är dess förutsättning och begynnelse.
Det afgörande öfvergångsmomentet till den rena
feo-dalismen togs af Karl II, då han å en år 877 samlad
herredag undertecknade ett edikt, som bestämde,
att sönerna af grefvar, som ville åtfölja honom på
ett tåg till Italien, skulle bli ärftlige innehafvare af
sina grefveämbeten. Detta edikt gaf laga helgd åt
ett redan inrotadt bruk, som ditintills likväl var
be-traktadt som ett missbruk och en usurpation: att
riksämbeten och de med dem förlänade jordförläning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
