Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De till kristendomen omvända germanfolken hade
då ännu i minnet hedniska sånger som förkunnade,
att när det moraliska onda nått sin höjdpunkt, skall
Ragnarök, världsförstörelsen, inträffa. Man tyckte sig
i tidens händelser och tillstånd igenkänna de tecken,
som enligt dessa hednasånger skulle bebåda världens
undergång. Från den gamla dikten Völuspå, som i
sin till oss komna form förskrifver sig just från detta
århundrade, niohundratalet, erinra sig mina åhörare
hvilka dessa tecken voro. Ett af järtecknen var, att
från den aflägsna östern skulle öfver det germaniska
Europa störta sig med härjningar och mord
ohyggliga skaror, härstammande från den gamla Angerboda
i Järnskogen och den onde Loke, ulfvar i
människoskepnad, fränder till ulfven Fenrer. Denna
förutsägelse ansågs hafva gått i fullbordan, då
madjarer-nas vilde ryttarehorder förnyade gånger under detta
sekel kastade sig öfver Tyskland och Italien,
inträngande äfven i Frankrike, skonslöst dödande allt, som
hade lif, och brännande allt, som elden kunde
förtära. Denna gemensamma fara synes föga hafva
minskat de krig, som fördes mellan suzeräner och
vasaller och mellan vasaller inbördes. Jordstötar
inträffade, kometer visade sig, tecken i sol och måne
omtalades, men den allmänna förskräckelsen för den
väntade katastrofen syntes snarare lossa på sedens
och religionens band än knyta dem starkare. Orgier
blandade sig med fasorna. Allt erinrade om Völuspås
och liknande hednasångers Ragnaröksskildringar:
»österut den gamla
i Järnskog sitter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
