Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med konungarne och jordaristokratien. Kyrkan stod
nu inför frågan, huru hon skulle kunna behålla hvad
hon förvärfvat: en fråga, som ej var så lätt att lösa
i denna tid, då näfrätten så ofta bestämde
äganderätten.
Frågan löstes på det sätt, att äfven kyrkan
feodaliserade sig. De jordegendomar hon ditintills
förvärfvat voro till regeln icke beneficier eller
för-läningar, utan donationer, som ej berodde af någon
suzerän och för hvilka de stift och kloster, som
mottagit dem, ej iklädt sig vasallförpliktelser. Kyrkan
hade således ditintills stått utanför feodalsystemet.
Men det gällde nu för henne att skaffa sig försvarare
af sin världsliga egendom. Detta tillgick så, att
biskopsstiften och klostren bortarrenderade större
delen af sina jordområden till krigsduglige och
modige lekmän, som förbundo sig att med vapen i hand
tillbakavisa rånare och våldsverkare. Meningen var
naturligtvis icke, att desse arrendatorer skulle göra
sina arrenden ärftliga; men i en tid, då alla
förlä-ningar, ämbeten, löner och förmåner fingo en
ärftlig karakter, kunde man förutse, att så skulle ske,
och så skedde äfven. Trots gensagorna från biskopar
och abboter gjorde deras vapenbärande arrendatorer
sina arrendegårdar till ärftlig egendom, dock så, att
de erkände sig vara de plundrade stiftens eller
klostrens vasaller och förbundo sig att hylla
vederbörande biskop eller abbot som suzerän och understödja
honom med en kontraktenligt reglerad krigstjänst.
Biskopar och abboter blefvo på detta sätt världslige
herrar, med talrika vasaller, som de kunde uppbåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
