Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sitt försvar eller till anfall på grannar. Och
emedan desse kyrklige feodalherrar till en början
voro konungamaktens trogne bundsförvanter, emedan
de i konungen sågo den allmänna ordningens och
trygghetens återställare och väktare, så inträffade,
synnerligen i Frankrike, att konungarne gärna
öfver-läto åt biskopar grefskap och andra län, som blifvit
lediga. Det fanns därefter biskopar, som på samma
gång voro hertigar och grefvar. Och äfven dessa
värdigheter blefvo på sätt och vis ärftliga, så
nämligen, att de tillika med stiftet öfvergingo till
efterträdaren på biskopsstolen.
Den kyrkliga feodalorganisationen blef med tiden
så vidsträckt och mäktig, alt hon i Frankrike och
England ägde mer än femtedelen af all jord och i
Tyskland nära en tredjedel. Att de kyrkliga
jord-egendomarne tillväxte, och lekmannaaristokratiens i
förhållande härtill minskades under århundradenas
lopp har sin förklaring däri, att denna senare hade
rättighet att sälja och bortskänka af sina ägor.
Kyrkan hade däremot endast rättighet att emottaga, men
icke att sälja eller att bortskänka hvad hon fått.
Förlorade ett stift eller ett kloster ett jordstycke, så
var det genom våld.
I och med det att kyrkan sålunda feodaliserades,
antogo de kyrklige herrarne de världslige
feodal-herrarnes sätt och seder. Under medeltiden bära
biskopar och abboter hjälmen nästan lika ofta som
mitran, fjällbrynjan, järnhandskarne och
guldspor-rarne nästan lika ofta som mässhaken och rida
beväpnade i spetsen för sina vasaller skiftevis med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
