Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täflaren tager till svärdet, för att med våld sätta sig
i besittning af stiftet. Så inträffade år 932, då en
viss Valbert blef biskop i Noyon. Hans konkurrent
föreslog grefven af Arras att eröfra Noyon,
hvar-efter de skulle dela rofvet så, att han, konkurrenten,
tog stiftet och öfverlämnade staden Noyon åt grefven.
Denne ingick på förslaget och öfverrumplade Valbert,
som måste fly. Men efter fem dagar kom han
tillbaka med öfverlägsna stridskrafter och
öfverrumplade i sin ordning grefven af Arras och motbiskopen.
Desse flydde in i en kyrka, där de enligt tidens sed
bort vara skyddade; men Valbert brydde sig icke
om den kyrkliga fristadsrätten, utan lät släpa ut
dem och döda dem.
Enligt de kyrkliga konstitutionerna skulle en
biskop utses genom val, och valberättigade voro
prästerskapet, adeln och folket inom stiftet. När
detta skett, återstod för den valde att erhålla
kunglig bekräftelse och påflig approbation. Med
undantag för några italienska städer, blef dock folket aldrig
kalladt till biskopsval, utan kom detta väsentligen
alt bestämmas af det i hvarje stift befintliga
domkapitlets ledamöter, de s. k. kanikerna, domherrarne,
som oftast valde någon ur sin egen midt. Ej sällan
inträffade också, att konungen eller närmaste suzerän
ingrep i och afgjorde valet efter eget godtfinnande.
Flertalet af domkapitlets ledamöter tillhörde den
högre feodalaristokratien. Hade en storvasall flere
söner, var han angelägen om att förskaffa någon af
de yngre ett domherreämbete, hvarifrån vägen låg
öppen till biskopsstolen. Det var icke ovanligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
