- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 5. Föreläsningar öfver medeltidens kulturhistoria (fortsättning) /
268

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lade den världslige herren som oftast en ofördelaktig
roll. Vanligen blef det nämligen en andlig sådan, till
hvilken klostret vädjade, och en sådan dömde på
latin. Att advocera mot munkar ansågs i allmänhet
för en kinkig sak helst under sådana förhållanden.
Det återstod då att tillgripa våld. Detta kunde lyckas,
men till regeln slutade det med att han, som gjorde
det, fick samvetsförebråelser, och att dessa blefvo en
källa till frikostighet mot det angripna klostret.

Det var emellertid förenadt med stora faror att
angripa en biskop eller abbot. De hade vasaller,
chevalierer, äfven de, under sig och kunde i mån af
stiftets betydenhet eller klostrets rikedom uppställa
en större eller mindre krigaretrupp till sitt försvar.
Några bland dem tillhörde antalet af de mäktigaste
vasallerna. Men jämte det världsliga svärdet, som
mången biskop och abbot skötte med nöje, hade de
andra och förfärligare vapen till sitt förfogande: de
kyrkliga vapnen och de psykiska. Till de senare
äro att räkna hemska legender, som fromme
skriftställare hade upptecknat om de ohyggliga straff, som
drabbat världsliga herrar, hvilka vågat förgripa sig
på kyrkans egendom eller på det andliga ståndets
medlemmar. Man trodde den tiden allt, som var
skrifvet: legenderna så väl som de pseudoisidoriska
dekretalerna. Den tidens författare och litteratörer
tillhörde nästan uteslutande det andliga ståndet, och
själfva denna omständighet styrkte folk i tron på
sannfärdigheten af allt, som i klostren nedskrefs. En
legend berättade, att en seigneur, som dödat en
ärkebiskop, blef uppäten af maskar; en annan, att en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/5/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free