Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
århundradet var grundadt och huru nödvändig denna
centralmakt i Rom erkändes vara för kyrkans enhet
och bestånd, bevisas bäst däraf, att aldrig har tronen
i Vatikanen innehafts af föraktligare påfvar än under
en stor del af det tionde århundradet, verkliga
skamfläckar för mänskligheten, utan att detta minskade
det påfliga ämbetets inflytande i kyrkans
angelägenheter. Under ett halft århundrade behärskades
Vatikanen af två härsklystna och sedeslösa kvinnor,
Teodora och Marozia, som i förbindelse med den
romerska adeln begåfvade sina älskare, söner och
sonsöner med kyrkans högsta värdigheter. Marozia lät
år 928 strypa påfven Johannes X, som hennes
moder Teodora uppsatt på påfvestolen. Med påfven
Johannes XI, som var Marozias son, uppnådde
skändligheten sin högsta höjd. Denne påfve var befläckad
med de vidrigaste laster. Men detta oaktadt vardt
påfvedömets ställning icke rubbad.
Prelaterna i provinserna lefde icke mycket bättre
än denne påfve. En af deras ämbetsbröder, Fulbert,
säger om dem: »jag vågar icke kalla dem biskopar,
för att icke häda religionen; tyranner skulle jag vilja
kalla dem, ty, omgifna med talrika krigareskaror,
förstå de. sig bättre än världsliga furstar på krig och
vapen, för att störa kyrkans frid och utgjuta de
kristnes blod.»
Karakteristiskt är ock för denna tid, att då
uppkom den länge trodda sagan om Johanna Papissa,
påfvinnan Johanna, som skulle hafva innehaft
påfvestolen mellan påfven Leo IV, som dog 855, och
Benedikt III. Sagan förmäler, att Johanna var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
