Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betänkanden öfver alla ärenden, som skulle
föreläggas folket till afgörande, när detta sammanträdde till
allmän församling. Folkförsamlingen
sammankallades genom ringning med stora klockan från stadens
förnämsta kyrkas torn. Samlingsplatsen var torget.
Hos folkförsamlingen låg den afgörande makten. Den
var suverän. Men lagen tillät likväl icke, att något
lagförslag förelädes folket, innan credenzan ocb
senaten gifvit sitt bifall till detsamma. Den suveräna
folkmakten hade sålunda gifvit sig själf en
förståndig begränsning.
På detta sätt uppväxte en bel mängd små
republiker på Italiens jord, alla dock ännu erkännande
en och samme storsuverän, kejsaren. Hvarje stad
delades i fyra eller sex kvarter, som vanligen togo
sitt namn efter närmaste stadsport, emedan det
särskildt ålåg hvarje kvarters innevånare att försvara
den porten och den närmaste murräckan. Denna
stadsindelning var civil på samma gång som militär.
Det dröjde icke länge, innan städerna öfvergåfvo den
antika förebilden af endast två konsuler och lät
hvarje stadskvarter välja en sådan. Äfven valet af
ledamöter i credenzan och senaten fördelades mellan
stadskvarteren. Detta med afseende på kvarterens
civila betydelse.
I militärt afseende hade hvarje kvarter sin milis
och sitt eget fälttecken eller standar. Tänka vi oss
en stad med 10,000 innevånare, fördelade i fyra
kvarter, kunde hvarje sådant utan särdeles svårighet
uppsätta i medeltal 300 man milis, hvarvid vi böra
erinra oss, att denna icke var afsedd för långväga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
