Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag i nästföregående föreläsning redogjorde
för uppkomsten af de italienska städernas oberoende,
omtalade jag äfven republiken Venedigs
grundläggning. Trygg på sina lagunöar mot de krigiska
stormar, som förbärjade fastlandet, växte Venedig tyst
och utan att väcka uppseende upp emot en stor och
lysande framtid. Dess älsta författning var, såsom
man kunde vänta, af enklaste slag. Staden styrdes
af valda ämbetsmän, som kallades tribuner.
Flertalet af innevånarne bestod af ilskare, sjömän och
handtverkare; men redan bland de flyktingar, som,
undan Attilas horder, hade frälsat sig till lagunöarna,
funnos förmögna kapitalister, som togo sjömän och
skeppare i sin sold och sökte anknyta
handelsförbindelser med närmaste sjöstäder. Efterhand
utvidgade sig Venezias sjöfart och handel, särdeles med
byzantinska riket och Medelhafvets östra kuststäder.
År 697 förenade sig lagunöarnas bebyggare om en
gemensam styresman, som fick titeln hertig, på latin
dux, hvaraf tileln doge, och redan i första hälften
af sjuhundratalet, hade staden hunnit till en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
