Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nogent är, att seigneurerna, om kommunen segrade,
ej finge, när de behagade, ulkräfva ränta af sina
underordnade och att de icke efter eget behag finge
bestämma storleken af de böter, som deras
domstolar hade att pålägga. Detta syntes honom vara
ett fruktansvärdt ingrepp i gamla helgade rättigheter.
Det är herrarnes godtycke han försvarar gentemot
lagligt bestämda skyldigheter. Härvid är att märka,
att det icke var godtycke, utan kontrakt, som
reglerade alla förhållanden mellan suzeräner och vasaller.
Men Nordfrankrikes städer hade ännu icke inträdt
inom feodalitetens krets, utan stodo nedanför
densamma och under domanialrätten, likasom de lifegne
gjorde. Striden gällde, om de fortfarande skulle stå
där eller icke, och den ledsagades ofta af blodiga
och vilda uppträden.
Ett sådant må omtalas, såsom kännetecknande för
tidsförhållandena. Staden Laon, som hade biskopen
därstädes till herre, låg väl till för handeln och hade
äfven ett tämligen utveckladt handtverkslif, som
in-bragte penningar i staden. År 1109 hade den fått till
biskop normanden Gaudry, som erhållit sin
biskops-värdighet för en pennigsumma och pålade borgarne
allt tyngre utskylder. Detta var hans juridiska rätt.
Han kunde pressa dem så mycket han själf ville;
han kunde, om han ville, inkalla dess köpmän att
förrätta drängtjänst i sitt stall, och han kunde
misshandla dem efter behag. Den kringboende adeln,
som hvarken tyckte om Gaudry eller om borgarne i
Laon, plundrade desse, när de kunde komma åt, och
borgarne, för att hämnas, plundrade deras lifegne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
