Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvud på sonens af Karl Martel, Pipin den lilles.
Aldrig har den i nyare tider åberopade
legitimitets-principen fått en svårare stöt än genom detta bifall
från romerska kyrkans öfverhufvud till en
konungafamiljs afsättning, hvars stamfader hade grundat det
frankiska väldet och hvars välde öfver frankiska
stammar sträckte sig djupt in i sagans natt. Ej heller
skulle frankerna själfva medgifvit denna
dynastiförändring, ifall den icke blifvit helgad af den romerska
stolens apostoliska anseende. Pipin sände till Rom
biskop Burchard af Wurzburg och sin kaplan abboten
Fulrad i St Denis och föreläde påfven den frågan,
om det är rätt, att en man, som ej kan utöfva den
kungliga makten, är konung. Påfven Zakarias
svarade, att folkets bästa, ordningens upprätthållande
kräfver, att den, som verkligen utöfvar den kungliga
makten, också skall vara konung — en grundsats
af ganska revolutionär innebörd och svårförenlig med
arfsrättsprincipen. De påfliga gåfvorna besvarades
af den sålunda på tronen komna karolingiska ätten
med gengåfvor. Pipin tvang longobardiske konungen
Astolf, som från byzantinerna eröfrat Romagna och
Umbrien med städerna Ravenna och Ancona, att till
honom afträda dessa landområden, och Pipin gaf
dem i förläning till påfven och, enligt en samtida
kyrklig skriftställare, till romerska republiken.
Man har alla skäl att tro, att denna sista
uppgift är fullt historisk. Den kyrklige skriftställare,
som lämnat den, är nämligen abboten Anastasius,
som i mediet af 800-talet var påflig bibliotekarie och
sändebud i Konstantinopel och författare af en kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
