Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kejsar Otto måste, innan han lämnade staden,
undertrycka ett uppror, som utbröt mot den påfve
han själf låtit tillsätta. Kort därefter utbröt striden
på nytt mellan kejsaren och romarne vidkommande
hans rättighet att inblanda sig i påfvevalet. Romerska
republiken ställde upp sina påfvar; kejsaren ställde
upp andra. Af romerska kyrkans officielle
historie-skrifvare betraktas än i dag de folkvalde påfvarne
som de legitime; de under kejsarens inflytande
tillsatte som usurpatorer. Med förvånande mod
kämpade romarne i denna strid mot den öfvermäktige
kejsaren, och för att afskräcka dem från kampens
fortsättande befläckade Otto sin annars så lysande
ära med tyranniska handlingar. Han lät afrälta
folkets tolf tribuner, sände dess två konsuler i
landsflykt till Tyskland och lät utsticka ögonen på andra
sina motståndare.
Under hans son Otto den andres styrelsetid
inträffade en händelse, hvilken, såsom betecknande för
tillståndet, ej bör förbigås i en skildring af tidens
ande och seder. En kardinal-diaconus vid namn
Francone gjorde en palatsrevolution mot den
dåvarande påfven Benedikt VI och innestängde honom
i en af St Angelos fängelsehålor, där han på
obekant sätt omkom. Francone satte den påfliga tiaran
på sitt eget hufvud, men regerade blott 40 dagar,
hvarunder han plundrade Roms alla kyrkor på deras
skatter. När romarne kommo under fund med hvad
han förehade, grepo de till vapen mot honom; men
detta hade han förutsett, och han lyckades fly med
de röfvade skatterna till Konstantinopel. Detta hind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
