Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skildrade i föregående föreläsning staden
Roms öden, såvidt som de äro af kulturhistoriskt
intresse, från Teoderiks tid intill Teodoras och
Ma-rozias dagar. Marozias familj, den grefliga
tusku-lanska, fortfor ännu i elfte århundradet att behärska
staden och afgöra påfvevalen till sin egen förmån.
Tre påfvar, tillhörande denna släkt, Benedikt VIII,
Johannes XIX och Benedikt IX, följde på hvarandra,
regerande från 1012 till 1041. Johannes var en
nittonårig yngling och hade icke varit präst, då han
gjordes till påfve. Benedikt var en tioårig gosse,
då han kröntes med tiaran och gjordes till
kristenhetens öfverhufvud. Bådas val kom till stånd genom
mutor, och den ifrågavarande tioåringen hade inom
några år vuxit upp till en af de skändligaste
påfvar, som vanärat den romerske biskopstolen. En af
hans efterträdare, påfven Viktor III, har i några
skarpa drag skildrat hans personlighet och hans med
mord, rofferier och allahanda laster fläckade lefnad.
Följden blef en folkresning i Rom. De upproriske
afsatte Benedikt och valde en motpåfve under nam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
