Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana som kyrkan, vid hvilkas upprättande dock
de ädlaste krafter voro verksamma vid sidan af
andra, ha medfört verkningar, som berättiga dem
till ett fullt erkännande, när detta icke blundar för
deras fel, utan vill förekomma dessas upprepande.
Vid slutet af det elfte århundradet upphöjdes
treuga Dei till allmängiltighet genom påfven Urban II
å kyrkomötet i Clermont, samma kyrkomöte, som
beslöt det första fälttåget. Man trodde sig icke
kunna inviga företaget att återvinna Kristi graf åt
hans bekännare på vackrare sätt än genom att
sålunda stärka fridens och försoningens hand mellan
de .kristne själfve. På elfvahundratalet blef treuga
Dei upptagen i kanoniska rätten som ett allmänt
kyrkobud. Andra institutioner uppstodo sedermera,
som syntes göra påbudet om Gudsfreden öfverflödigt
och lofvade en varaktigare och mer oafbruten fred
än den. Detta löfte blef sviket, på samma gång
som treuga Det-påbudet började förlora kraft och
verkan. Näfrättens tider återvände; men hvad det
nu skildrade påbudet åstadkommit, medan det var
kraftigt, fortlefde i sina verkningar och fortlefver
ännu.
Treuga Dei var ett uttryck af samma
förbättrings-behof, som skapat cluniacenser- och
camaldulenser-ordnarna. Den framgång, som rörelsen för
Gudsfreden rönt, var i högsta mån ägnad att stödja den
tanke, som cluniacenserordens ledande män omfattat,
att kyrkan var den enda institution som kunde lyfta
världen ur det djup af utgjutet blod, af
orättfärdighet och elände, hvari den var försjunken. Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
