Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle det kunnat falla en psykologiskt begåfvad och
tillika troende människa in, att världsliga suzeräner
och vasaller skulle, åt sig själfva lämnade, sänka
svärden och verka för frid på jorden ät människor
af god vilja? Om det skulle kunna ske, måste
kyrkan uträtta det. Kyrkans makt, samlad i en enda
mans hand, för att verka dess eftertryckligare, denne
man vald icke af romerska baroner och af urartade
romerske plebejer, utan af kyrkans egne utvalde,
vald af dem, som gåfve bästa borgen för att de
framför allt hade kristendomens stora uppgift i sikte,
vardt fördenskull helt naturligt målet för de bäste
och mest djuptänkande männens sträfvande i det
elfte århundradet. Munken Hildebrand, som
skarpast uttalat och djärfvast sökt förverkliga detta mål,
var icke en ensamt stående företeelse i sina dagar,
uttalade icke, såsom man velat tro, tankar, som han
själf i ensamheten rufvat och som skulle blifvit
framfödda af ett hårdt och gränslöst maktlystet sinnelag.
Han var endast den kraftige målsmannen för ett
ideal, som stod klart och tydligt för många tusental
af hans samtida och af dem betraktades som enda
medlet till människosläktets jordiska och andliga
välfärd, öfverallt, där en korporation fått ett stort
mål att verka för, och där målets förverkligande ej
kan äga rum utan att korporationens egen makt
ökas, där blandar sig utan tvifvel äfven
maktlystnaden och ärelystnaden med in i spelet. Så
säkerligen äfven här, och antagligen äfven i den
samman-kedning af motiver, som verkade i Hildebrands,
sedermera påfven Gregorius VII:s själ. Men att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
