Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man antager vanligen, att den stora germaniska
folkvandringsperioden afslutades i andra hälften af
sjette århundradet, då longobarderna inbröto i Italien
och till stor del eröfrade detta af de nordiska folken
så länge efterträdda och hemsökta land. Faktiskt
är dock, att de germaniska folkvandringarna fortforo
i ytterligare 400 år och icke afslutades förr än i det
århundrade, då kristendomen lyckades bryta
Odens-lärans makt i dess sista och yttersta fäste, Sverige.
Visserligen hade de germaniska folkstammar, som
redan före den kristna tideräkningen voro bosatta
på det tyska fastlandet, afslutat sina vandringståg,
sedan de eröfrat Britannien, Gallien, Italien, Spanien
och en del af Afrika. De hade visserligen kommit
efter dessa eröfringar till en relativ hvila; och hvad
som ännu var kvar af germaner i den stora bikupa
i det mellersta Europa, hvarifrån dessa stammar,
goter, vandaler, alaner, svever, heruler, franker,
sak-sare, gepider, longobarder svärmat, utgjorde en gles
befolkning mellan Rhen och Elbe. Men de
skandinaviske germanerna fortsatte vandringsrörelsen. De hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
