Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan tvifvel lämnat betydande kontingenter till de
germanskaror, som under århundraden stormade mot det
romerska väldets portar och slutligen sprängde dem.
Men sedan saksarne, som eröfrat England, frankerna,
som eröfrat Gallien, och slutligen äfven de i
Tyskand kvarstannande stammarne blifvit kristna, hade
de skandinaviske äfventyrare, som sökt byte,
bördigare jord och blidare himmel söderut, icke längre att
påräkna likasinnade fränder utanför sina egna
gränser, till hvilkas härfärder de kunde sluta sig. De
funno tvärtom fiender i de kristnade germanerna i
England och på fastlandet, och deras landstigningar
på desses kuster möttes numera af dem med vapen
i hand. Större eller mindre härtåg och
ulvandrings-försök från norden knöto sig emellertid omedelbart
till de äldre folkvandringarna. Redan på 600-talet
oroades det frankiska väldet af djärfva skandiska
krigarskaror, och i de närmast följande århundradena
England, Irland och det nuvarande Ryssland, i
hvilket svearne grundläde välden, hvarifrån de hemsökte
Byzans och det aflägsna Persien.
Jag har förut omtalat den oerhörda
kraftutveckling Skandinavien, hvad krigiska företag vidkommer,
företer på 800- och 900-talen, då deras
krigsmanna-skaror hemsökte och delvis också koloniserade och
grundade välden i Ryssland, i det karolingiska riket
och i England och Irland. Skildrat har jag förut
den angelsaksiske konungen Alfred den stores
långvariga strider med danskarne. Han dog år 901.
Hans slutliga seger hindrade dock icke, att det
århundrade, som öppnades med hans död, fick skåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
