Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med skarpt nominalistiska åsikter. Han förnekade
de allmänna begreppens objektiva giltighet; de voro
blott, sade han, abstraktioner, bildade inom oss af
de genom de fem sinnena gifna förnimmelserna af
enskilda varelser och ting. Det finnes, ansåg han,
i verkligheten ingenting som kan kallas människa;
det finns blott enskilda människor, som fått denna
gemensamma benämning, på grund af deras likhet
sins emellan. Anselm åter var realist. För honom
stod begreppet eller idéen människa som en
gudomlig tanke af djupaste realitet, och de enskilda
människorna voro specifikationer af denne gudomlige tanke,
såsom färgerna äro specifikationer af ljuset.
Hvilkendera af dessa meningar vore den rätta?
Proberstenen på sanningen var den tiden den
kyrkliga dogmen. Den kyrkliga treenighetsläran säger,
att det är blott en Gud, men tre gudomliga personer
i ett och samma gudomsväsende. Från Roscellins
och nominalisternas ståndpunkt var det omöjligt att
sluta sig till denna formel eller till den gällande
uppfattningen af densamma. De måste resonnera så, att
finnas verkligen tre personer i gudomen, så är det
dessa tre personer, som äro det sakliga, det reella,
och gudomen, hvarinom de inbegripas, kan blott vara
en abstraktion, ett namn af ungefär samma art som
abstraktionen eller namnet människa, inom hvilken
samtliga de reella varelser som kallas människor
innefattas. Genom nominalismens tillämpning på
dogmatiken måste man således komma till en
föreställning om tre gudar, i stället för en enda — något som
också Anselm i sin strid med Roscellin påpekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
