Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personligt deltaga i detsamma, var det naturligt, att
man närmast skulle sluta sig kring hans broder,
som utan att äga några egentliga framstående
egenskaper, behagade riddarne på grund af sitt godlynta
väsen och prästerna genom något i hans sätt, som
tydde på kristlig ödmjukhet. Han hade emellertid
föga lust att underkasta sig mödor och umbäranden
och var föga lämplig att bära den konungakrona i
Jerusalem, som de franske riddarne på förhand
bestämt åt honom. De förnämste männen i den här,
som sålunda samlade sig kring grefve Hugo af
Ver-mandois, voro Stefan af Blois och Chartres, svåger
till konungen af England, hertig Robert af Flandern
och grefve Robert af Normandie. Stefans makt var
icke obetydlig; hans samtida häfdatecknare Guibert
de Nogent anför ett ordspråk, att han ägde så många
borgar som året har dagar. Stefans uppträdande
ingaf förtroende och var tillvinnande, så att de öfrige
furstarne vid ett tillfälle under fälttågets gång gjorde
honom till öfverbefälhafvare öfver korstågets
samtliga stridskrafter: han hade godt hufvud och var
vältalig; men på samma gång fåfäng och skrytsam.
En annan af Hugos ledsagare var grefve Robert af
Normandie, son af Vilhelm eröfraren, en käck och
tapper man, som alla normander, men lättsinnig och
njutningslysten. Till sin broder, konungen af
England, hade han nu förpantat Normandie för 10,000
mark silfver och drog i fält med en talrik skara
normandiska och engelska riddare.
I södra Frankrike var hänförelsen för korstågen
icke mindre, utan, om möjligt, större än i det öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
