Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I föregående föreläsning påpekade jag den
bryd-samma ställning, hvari byzantinske kejsaren Alexius
befann sig, då han erfor, att hans bön hos påfven
Urban om hjälp mot de muhammedanske
seldschu-kerna hade rönt en framgång utöfver allt hvad han
väntat sig. Han hade hoppats att i bästa fall få sig
tillsänd en västeuropeisk hjälphär af 20,000 man.
Och nu kommo bud från Konstantinopel, som
berättade, att de anryckande korsfararehärarne voro
talrika som himmelens stjärnor och sanden i hafvet.
I jämförelse med dessa härar voro Alexius’ egna
stridskrafter obetydliga. Som jämlike i makt kunde
Alexius omöjligen uppträda inför dessa
västerländska härars anförare. Och hvad hindrade dem, då
de sågo det byzantinska rikets svaghet, att helt
enkelt tillintetgöra det, göra sig själfva till herrar i
Konstantinopel och därifrån utföra sin plan att
bort-drifva muhammedanerna och befria den heliga
graf-ven? Det västeuropeiska ridderskapets lynne var för
byzantinerna väl bekant, åtminstone detta lynnes
vrångsidor. För byzantinerna, uppfostrade under ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
