Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att erhålla ett öfverbefäl i den byzantinska hären.
Alexius, som genomskådade honom, svarade icke
något bestämdt ja härtill, utan talade blott om de
förhoppningar, som knöte sig till deras vänskap, och
som, gångna i uppfyllelse, skulle vara dem till
ömsesidigt gagn. Bohemund lämnade Konstantinopel i
bästa sinnesstämning. Alexius hade sålunda tills
vidare afvärjt den fara, som hotade från
norman-derna, och i Bohemund af Tarent erhållit ännu en
vasall — en sådan emellertid, mot hvilken Alexius
hyste grundliga misstankar.
Kort därefter kom Robert af Flandern och hans
broder Balduin af Hennegau med sin
korsfarare-skara. De hade tågat samma väg som Bohemund, och
med Hugos, Gottfrids och dennes exempel för
ögonen aflade de vassalleden, utan att göra svårigheter.
Ännu återstodo den sydfranska eller
provençal-ska hären under grefve Raimund af Toulouse, samt
hufvudstyrkan af Hugos nordfranska här, nämligen
de riddarskaror, som samlat sig kring Robert af
Normandie, Stefan af Blois och andra hertigar och
grefvar.
Grefve Raimund af Toulouse och biskop
Adhe-mar af Puy hade under senhösten 1096 brutit upp
från Languedoc, och hade gjort en besvärlig marsch
genom det bergiga Dalmatien under svårt
vinterväder och ständigt oroade af en fientlig befolkning.
När de kommit till byzantinskt område, voro gesandter
från Alexius dem till möte, som mottogo dem med
vänskapsförsäkringar och löfte, att man skulle göra
hvad man förmådde för härens proviantering. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
