Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken, hade han riktat sina krafter mot den starkaste
delen af sydsidans fästningsverk, nämligen dennas
hörntorn, och beslutat undergräfva den med minor.
Där arbetades natt och dag med hackor och spadar
under betäckning af s. k. sköldpaddor, och
kastmaskiner och slungare voro uppställda och höllos i
gång till minarbetarnes beskydd. På detta sätt kom
man ned till tornets grundvalar och genombröt dem
och stöttade murarne därofvanför med bjälkar,
allteftersom man fortskred. När detta var färdigt
antändes bjälkunderlaget, och arbetarne drogo sig tillbaka
i afvaktan på hvad komma skulle. Obetänksamt nog
var det om kvällen bjälkunderlaget antändes, och
resultatet kom först under natten, då tornet med
väldigt dån nedstörtade. Stadens hela besättning var
under vapen, och alla innevånare kommo på benen.
Det rådande mörkret afskräckte provengalerna från
att genast storma, och när morgonen kom, var det
för sent att göra det, ty den uppståndna breschen
hade blifvit tilltäppt med en mur. Mödan var
förspilld och man var icke ett steg närmare målet.
Intill stadens västsida gick, som jag nämt, den
askaniska sjön. Mellan denna sjös västra strand och
hafvet går en bergig landremsa, som ej är särdeles
bred. Sjön var för Nicseas innevånare en ständigt
öppen väg för proviantering, emedan korsfararne
saknade båtar och, märkvärdigt nog, trots sitt öfverflöd
på trupper, gjorde ingenting för att med en afsöndrad
truppafdelning besätta den ifrågavarande landremsan.
Att sjösidan sålunda var för de belägrade öppen var
en svår olägenhet för korsfararne, och så länge det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
