- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 6. Föreläsningar öfver korstågsperiodens kulturhistoria /
165

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyckades de saracenska krigaremassornas djärfhet och
dödsförakt att på en punkt komma in i staden,
medan besättningen i citadellet samtidigt gjorde ett
utfall. Men starkare och pålitligare än Antiokias breda
stadsmur visade sig den lefvande mur vara, som
de pansrade korsriddarne själfve ställde mot
fienden. De saracener, som inträngt i staden, blefvo åte.r
utdrifne, och deras egna ställningar därutanför
angripna. Kerbogha fann, att ryktet ingenting
öfver-drifvit, då det talade om de järnklädde
västerländing-arne som oförliknelige stridsmän. Han beslöt att
inskränka sig till en blockad, som snart måste
medföra hungersnöd inom murarne, samt att under tiden
oupphörligt oroa korsfararne med utfall från
citadellet, hvars besättning ständigt ombyttes med friska
trupper. Planen syntes föra till det afsedda målet,
ty hungersnöden infann sig och hade efter 3 veckor
stigit till en förfärlig grad. Man kastade sig med
glupande begär öfver gräs, trädbark, skosulor,
pansarremmar. Lämningarna af hästar, som dött af hunger,
voro under sådana förhållanden en afundad föda. Och
under allt detta måste de uthungrade, nästan till
skelett förvandlade stridsmännen dag och natt stå
bröst vid bröst, för att möta och tillbakavisa utfallen
från citadellet. Det var vanligt, säger ett ögonvittne,
att se stridsmän midt i stridstumultet, utan att vara
sårade, falla omkull och somna, för att, ifall intet
fientligt svärd träffat dem, åter stiga upp och bjuda
fienden spetsen. Alla voro likväl icke af denna
gedigna halt. Många förtviflade om kristenhetens sak
och gingo öfver till fienden. Nattetid släppte de sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:46 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrkultur/6/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free