Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kungliga furstendömet Jerusalem tillerkändes
visserligen ett slags företräde i rang framför de tre
andra smårikena, emedan dess hufvudstad kringslöt
Kristi graf; men någon politisk makt öfver dem
utöfvade det icke, och hvad inre hjälpmedel
vidkommer stod det icke öfver, utan snarare under dem.
Denna fyrdelning af de kristna besittningarna
i österlandet var en lika varaktig som olycksdiger
följd af den rofgiriga afundsjuka, som rådde mellan
det första korstågets förnämsta banérherrar.
Flertalet af desse, i synnerhet Bohemund af Tarent och
Raimund af Toulouse, hade haft sin enskilda vinst
i sikte, och däraf kom sig, att i stället för en
en-hetsstat uppstodo fyra samordnade själfständiga
små-riken. Härskarne i Tripoli, Antiokia och Edessa
betraktade konungen af Jerusalem endast som den
främste i en krets af jämlikar och stodo icke i
vasallförhållande till honom; de hade inga andra
plikter mot honom än han mot dem.
Dessa smårikens inre organisation är emellertid
intresseväckande ur den synpunkt, att ingenstädes
hafva medeltidens feodala principer blifvit så
fullständigt och följdriktigt genomförda som där.
Kors-fararne kände eller erkände ingen annan
samhällsform än den feodala; men med full konsekvens
hade feodalismen icke kunnat utveckla sig i de
europeiska samhällena, dels därför att de äldre
samhällsförhållanden, ur hvilka den skjutit upp, i
somligt lefde kvar och voro svåra att omgestalta efter
den feodala principen, dels därför att
konungamakten å ena sidan och städerna å den andra icke läto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
