- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 6. Föreläsningar öfver korstågsperiodens kulturhistoria /
244

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förordning, som icke rörde krigstjänsten, eller att
ställa sig till efterrättelse någon af konungen
utfärdad dom. Följaktligen ägde konungen hvarken
lagstiftnings- eller lagskipningsmakt. Lagstiftningsmakten
tillkom adelsmötena, och väsentligen äfven
lagskip-ningen, ehuru konungen fungerade som högsta
domstolens president. Han var med ed bunden att
troget ställa sig till efterrättelse de lagar, som dessa
möten utfärdade, och det uttalades öppet som högsta
grundsats för landets författning, att hvarje riddare
skulle vara skyddad mot hvarje godtyckligt
ingripande från konungens sida i hans besittning af sin
förläning.

Konungen var egentligen endast högste
krigsherren. Men äfven hans rättighet som sådan var
starkt kringskuren genom förläningskontrakten. Han
hade rättighet att börja krig och sluta fred; men
detta, emedan hvarje vasall på sitt område hade
samma rätt, som tillkom honom för hela riket. Och
för att denna hans rätt icke skulle varda betungande
för vasallerna, bestämde förläningskontrakten, att
dessa icke behöfde tjäna konungen utanför rikets
gränser. Storvasallerna hade också rättighet att
vägra konungen att marschera med sin här genom
deras områden, en rättighet, hvaraf också grefve
Pontius af Tripoli, en sonson af grefve Raimund af
Toulouse, begagnade sig mot konung Fulko af
Jerusalem. Emedan förläningskontrakten icke innehöllo
någon punkt, som bestämdt tillerkände konungen
sådan genommarscheringsrätt, så ansågs han ej
heller äga någon sådan. Äfven som högéte krigsherre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:46 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrkultur/6/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free