Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hade länderier, hus och räntor i förläning af
konungen, hade icke kontraktsenligt förbundit sig att
hålla gatorna rena och vägrade därför att göra det.
Hade konungen sökt genomdrifva sin vilja, skulle
hela feodalklassen ansett sig hotad i sin rätt och
kanske inställt sin länstjänst.
Förläningarna betraktades ur räntans synpunkt.
Man må icke tro, att den, som ägde ett riddaregods,
till regeln bodde på godset och trädde i patriarkalisk
förbindelse med sina rättslöse underhafvande.
Vanligen existerade ingen personlig beröring mellan dem
och deras herre, utom då räntan skulle indrifvas,
som ofta skedde med våld. Utföll icke räntan till
det belopp, som var upptaget i kontraktet mellan
riddaren och hans suzerän, fordrade den förre, att
den senare skulle ur egen kassa ersätta bristen;
gjorde han det icke, inträffade strejk. Utan tvifvel
togos dryga summor ur de kollekter, som årligen
insändes från Europa, för att ersätta suzeränerna
för sådana utgifter.
I samma mån konungadömet var vanmäktigt,
var man angelägen om att konungavärdigheten skulle
i det yttre uppträda med glans och ståt. Kröningen
förrättades med stora högtidligheter och
krönings-festen räckte ofta i 14 dagar. Innan kröningen ägde
rum, hade kronkandidaten att aflägga ed på att
respektera alla af hans företrädare gjorda förläningar.
Därefter ikläddes han den dräkt en diakon bär, då
han skall vigas till präst, och fördes i högtidlig
procession till kröningskyrkan, vid hvars portal
prästerskapet med patriarken i spetsen väntade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
