Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poli, fursten af Antiokia och grefven af Edessa
inrättat åt sig.
Feodalförfattningens rättighet att vara till låg i
dess egenskap att tillika vara en militärinrättning till
landets försvar. Feodalförfattningen grundade sig på
förläningarna, och förläningama gåfvos i de flesta fall
i utbyte mot skyldighet att göra krigstjänst. Men vi
ha redan sett, huru svaga korsfararestaternas
stridskrafter voro. När samtliga de fyra staterna förenade
alla sina vasaller, kunde de åstadkomma en
riddarehär på 1,100 man, icke mer. Feodalförfattningen
var en utomordentligt dyrköpt försvarsorganisation
och på samina gång en mycket ofullkomlig. Hade
korsfararestaterna ej haft andra krafter att ställa
mot fienden än dem som den förlänade, skulle de
snart dukat under. Deras militära stöd låg i en helt
annan inrättning: nämligen i de andliga
riddarord-narna, till hvilka jag i nästa föreläsning kommer.
Dessa af staten oberoende ordnar, som bildade ett
slags stater för sig, uppställde bättre sammanhållna
och disciplinerade trupper än feodalväsendet förmådde,
och deras truppkontingenter kunna betraktas som den
egentliga stående hären i Palestina. De franko
levan-tinska vasallerna åter anklagas allmänt i den samtida
västerländska litteraturen för att ha varit odugliga
för en ordnad, på disciplin och subordination
hvi-lande krigföring.
Däremot voro de öfvade i att göra plötsliga
öf-verfall på underlägsna fiender, att uppfånga
karavaner och handelsforor, som icke hade tillräcklig eskort,
att bortföra boskapshjordar och utplundra sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
