Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nungen skyndade att i en allmän kungörelse låta
folket veta, att de företagits på grund af anklagelser
för kätteri och andra förbrytelser. Konungens
biktfader, dominikanen Imbert, åtog sig att inleda process
och förhör. Andre dominikaner åtogo sig detsamma
i landsorten. Förhören började, och pinbänken
anlitades, för att aftvinga tempelherrarne de önskade
bekännelserna. Processförfarandet var olagligt, och det
parisiska universitetet var modigt nog att uppträda
i saken med den förklaring, att förfarandet stred
mot den kanoniska rätten och mot alla de högtidligt
bekräftade privilegier, hvilka tempelorden i sin
egenskap af andlig institution ägde. Universitetet
förklarade, att endast påfven ägde rättighet att öppna en
sådan rättegång.
Efter denna förklaring af universitetet i Paris,
ansåg Filip det nödigt att än en gång vända sig till
påfven. På samma gång lät han allmänheten få
underrättelser om de bekännelser, som inkvisitorerna
genom användning af förskräckliga tortyrmedel
af-pressat de anklagade, detta för att hos folket
uppväcka en opinionsstorm mot desse. Clemens V
tvekade, men Filip hade medel att tvinga honom till
eftergift. Förfalskade petitioner öfverlämnades till
påfven, i hvilka de kristtrogne anhöllo, att franska
folket måtte befrias från otrons och kätteriets
brännmärke. Filip grep till hårda ord, kallade påfvens
tvekan förräderi mot den ortodoxa tron och fick icke
allenast hans bifall till rättegångens fortsättande, utan
förmådde honom också att skicka bref till konung
Edvard II af England och andra monarker, hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
