Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde färdas på deras vägar. Detta stod i den
skarpaste motsats till förhållandena i Europa, där de
otaliga fejderna mellan stora och små vasaller och
röfvarband och vagabonder gjorde alla vägar osäkra
och lade de svåraste hinder i vägen för samfärdseln.
Det var naturligt, att man skulle önska, att en sådan
trygghet äfven kunde göras gällande i Europa, och
krafvet härpå uppträder starkare än förut under
korstågsperioden, ehuru det förblef ett långt afstånd
mellan detta kraf och dess verkliggörande.
Feodalslotten fingo genom korstågen ett helt
annat utseende än de förut haft. På 1000-talet voro
de särdeles tarfligt inredda och voro skådeplatsen
för mycket enkla lefnadsvanor. Det hemmastöpta
talgljuset var då ännu en lyxartikel; man lyste sig
med torrvedsstickor, som instuckos i krampor på
väggarna. Portar och dörrar voro låga och trånga,
fönstren voro gluggar, som insläppte sparsam dager
i de dystra rummen med deras i bästa fall
kalkrap-pade väggar. Kakelugnar eller kaminer förekommo
icke. De flesta rummen voro utan eldstad. Midt i
salen stod en stor rund spisel, hvars pipa gick upp
genom taket, som vanligen var svärtadt af sot. När
Tegnér i Fritiofs saga låter sin hjälte vid hans
ankomst till Jarl Angantyr på Västeröarne inträda i en
sal, hvars väggar voro smyckade med gyllenläder och
där »ej midt på golf vet glöder den muntra brasans
sken, men emot vägg sig stöder kamin af
marmorsten», så har skalden smyckat Jarl Angantyrs bostad
med en lyx, som ett godt stycke in i
korstågsperi-oden var okänd i västerlandet, där den muntra bra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
