Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Europa gängse skolastiska. Ända intill 1100-talet
var den af Aristoteles utbildade logiken känd
därstädes endast högst ofullkomligt och i andra hand
genom romerska författare, sådana som Marcianus
Capella, kyrkofadern Augustinus, Cassiodorus och
Boethius. De grekiske tänkarnes systemer och
lärosatser voro också intill samma tid kända endast
genom hvad man om desamma kunde inhämta hos
Cicero, Makrobius och de nyssnämde författarne.
Men under korstågsperioden vordo Aristoteles’
samtliga skrifter bekanta genom arabers och judars
förmedling, slutligen äfven genom byzantinernas.
Därigenom utbildade sig den skolastiska filosofien till
den högsta fullkomlighet hon var i stånd att uppnå.
Nu är denna medeltida filosofi, såsom vetenskap
betraktad, visserligen icke mycket värd i vår tids
ögon. Den genom århundraden fortsatta fejden
mellan de båda skolastiska partier, som kallades
realister och nominalister, har betraktats som en strid
om skuggor och tomma ord. De s. k. realisterna
utgingo från den åsikt, att den sanna verkligheten
återspeglar sig i de abstrakta begreppens värld, ej i
den värld, som vi uppfatta med våra sinnesverktyg.
Det ligger däri kärnan af en sanning, som själfva
den moderna naturvetenskapens heroer erkänna; men
kring denna sanningskärna lade sig ett skal af
missförstånd, bestående däri, att man behandlade de
abstrakta begreppen som verkliga existerande ting,
ting i sig, och trodde sig kunna uppbygga de
verkliga tingens värld medels en syllogistisk byggnad af
ord, som uttryckte dessa abstrakta begrepp. Mot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
