Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enighetsläran var enligt deras uppfattning ett för den
mänskliga logiken otillgängligt mysterium, som det
var förbehållet åt tron ensam att fatta, medan de
däremot ansågo sig kunna framlägga afgörande
bevis för en enda Guds tillvaro och gjorde detta med
samma grunder som arabiske och judiske tänkare
före dem. Härigenom drogs med kyrkans eget tysta
bifall en gräns mellan dogmer, som på samma gång
voro förståndssanningar, och dogmer, som voro
mysterier, trossanningar. Förståndssanningarna
betraktades som mänsklighetens allmänna besittning och
möjliga att förvärfva utan speciel gudomlig
uppenbarelse; mysterierna åter betraktades som specielt
uppenbarade sanningar, hvilka utan Guds ingripande
skulle förblifvit för vårt släkte obekanta. Därigenom
lades grunden till en klyfning af teologien i en
naturlig teologi och en uppenbarad, och på den förras
område kunde tänkandet röra sig med en viss
begränsad frihet, som det förut icke ägt eller ens gjort
anspråk på. Denna klyfning finner man bestämdt
genomförd hos medeltidens lärdaste man, Albert af
Bollstedt, kallad Albert den store, och efter honom
hos hans lärjunge Tomas, grefve af Aquino, hvars
skolastiska system har i den nuvarande påfven Leo
XIII sin varmaste beundrare och genom honom blifvit
upphöjdt till den katolska kyrkans officiella filosofi,
om detta uttryck tillåtes. Genom bekantskapen med
lärde, som studerat hos araberna, fick Albert den
store intresse äfven för naturvetenskapliga studier
och kom härigenom hos folket i rykte för att vara
en trollkarl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
