Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras eteriska höjder, där tänkandet visserligen får
sin fulla rätt, men vid sidan af den fromma tron
och den åskådande fantasien. Man må fördenskull
icke undra öfver att kabbalan vann anhängare
särskildt bland de mest bildade rabbinerna, som sedan
dess voro delade mellan Maimonides’ uppfattning
och hennes.
Kabbalans teosofiska grundlära är, att det
fysiska och psykiska lifvet är en afbild af en urbild
i himmelen, och att universum bildar en kedja af
väsen och krafter, som från det jordiska räcker upp
till himmelen och är den himmelsstege, som Gud
visade patriarken Jakob i drömmen. Det finns,
bildligt taladt, ett himmelskt Jerusalem, ett himmelskt
tempel, hvaraf det jordiska Jerusalem med dess
tempel endast vore materiella symboler. Gud är så
långt ifrån ett malerielt väsen, att man skulle
materialisera honom för mycket, och göra honom allt för
lik en människa, om man ens tillerkände honom
vilja och tänkande i mänsklig mening. Han är så
fullkomlig och vi så ofullkomliga, att vi löpa fara
att göra oss en falsk bild af honom, äfven om vi
tillägga honom de ädlaste af våra mänskliga
egenskaper. Allt hvad människan med visshet kan säga
om bonom är att han är obegränsad, oändlig,
hvarför kabbalisterna beteckna honom, det absoluta
väsendet, med namnet En-Sof, den gränslöse, den
oändlige. Enär En-Sof är den fullkomlige, kan den
ofullkomliga, af brister, elände och sorger uppfyllda
världen icke vara hans omedelbara skapelse. En-Sof
kan liknas vid en universalsol, som utstrålar sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
