- Project Runeberg -  Världens herre /
17

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Vad funderar ni på? frågade lorden, som ömsom
sett utåt gården, ömsom på spanjoren.

– Ers höghet, tillåt mig betyga er min djupaste
vördnad, sade don Lotario med en ödmjuk bugning.

– Vad menar ni med ers höghet? frågade lorden
leende. Tror ni er möjligen i mig ha upptäckt en
främmande prins?

– Ja, sannolikt, svarade spanjoren, alltjämt lika
vördnadsfull. Jag tvivlar inte längre på, att jag har
äran se framför mig en medlem av någon hög furstefamilj,
som nu i Amerika ämnar grunda en ny stat, sedan
olyckan för honom stängt vägen till hans fäders
tron.

– Då anser ni mig kanske, när allt kommer omkring,
för pretendenten don Carlos, hitkommen i avsikt
att återerövra Mexiko, som fordom tillhörde hans
förfäder? frågade lorden med en lätt anstrykning av
ironi.

– För tusan, det vore icke omöjligt! utropade spanjoren,
kastande en försagd och misstrogen blick på lorden.

– Min bäste, ni yrar, sade denne så kallt och lugnt,
att don Lotario studsade. Jag har varken lyckan eller
olyckan att vara någon pretendent. Jag är blott, vad
jag är, ingenting vidare. Ni känner mitt namn. Nöj er
därmed, ty det säger er sanningen. Ursäkta mig ett
ögonblick.

Därmed lämnade lorden rummet. Den unge spanjoren
stannade häpen kvar.

– Jag vill vara evigt fördömd, om icke denne man
mästerligt förstår att hålla folk i respekt! mumlade han
for sig själv. Och jag, min narr, som kan låta så
förblända mig av litet rikedom och glans! Vad är han?
En lord, en simpel lord, ingenting vidare. Och mina
föräldrar voro gränder av Spanien. Jag menar, att don
Lotario de Toledo kan vara lika god som en sådan där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free