Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomligt förhållande, och jag är ännu ej på det klara
med mig själv. Även vet jag, att jag är mycket ung,
och sedan jag sett er, förefaller det mig, som vore jag
blott en skolgosse och lika okunnig, som jag förut ansett
mig klok. Får jag tala med er därom, mylord?
– Ja, min vän, svarade lorden, men icke nu. Överlägg
ännu en gång med er själv, sedan skola vi tala om
saken, då jag hälsar på er.
– Ni tänker således komma? frågade spanjoren synbart glad.
– Käre vän, sade lorden allvarligt, hör det även till
bruket i detta land att tvivla på en mans ord?
– Nej, svarade don Lotario förlägen, men jag
trodde knappt, att ni skulle vilja förunna mig denna glädje.
– Således uppskjuta vi detta ämne till dess, sade
lorden. Blott en sak vill jag säga er. Jag stod även
i begrepp att gifta mig, då jag var tjugoett år. Även
jag kände mig namnlöst olycklig då mina önskningar
icke gingo i fullbordan. Och dock skulle jag icke varit,
vad jag nu är, om prästen då uttalat sin välsignelse över
mig och min älskade.
– Ni är således belåten med, att det den gången
icke gick därhän? frågade Lotario nästan ängsligt.
– Det vet jag icke, svarade lorden kort; den plötsliga
förändringen i hans min antydde, att han nu ville
tala om något annat.
– Ännu har ni icke med en enda blick bevärdigat
den vackra utsikt man har härifrån, sade han därefter.
– Det är sant; o, så härligt! utropade don Lotario,
kastande en blick genom de breda fönstren. Man ser
över bergen ända bort till havet. Härifrån kan man
tydligt följa hela loppet av denna lilla vik! Och hela
dalen ligger öppen för mina blickar. En härlig dal, icke
sant, mylord? Åkerjord, vars make man knappt har
vid Missouri och Ohio. Och så mycket uppodlat redan!
Det är lust och glädje att se det! Och de inhägnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
