- Project Runeberg -  Världens herre /
29

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ringmuren på ungefär åttio steg. Här delade de sig i
flera hopar, vardera på femtio man.

Lorden tog tio kulor ur lådan. Nu tog han den första,
dröp därpå några droppar av en gulbrun vätska ur
en flaska, som även låg i lådan, och kastade kulan med
säker och kraftig arm mitt ibland den första hopen. Don
Lotario märkte därvid, att kulan var tämligen mjuk.
Hon måste följaktligen plattas, då hon föll ned på
klippan, och kunde således icke rulla utför berget. Sedan
tog lorden den andra kulan, fuktade även den med
några droppar av vätskan och slungade den i en annan
indianhop. På samma sätt kastade han ytterligare fem
kulor, och det så skickligt, att de med nästan samma
mellanrum nedföllo på klipporna.

Indianerna märkte kulorna och veko skyggt tillbaka
för dem. Liksom dön Lotario måste även de ha väntat,
att de skulle springa sönder och utslunga en mördande
laddning. Spanjoren avbidade tämligen orolig
utgången av denna gåtlika manöver. Lorden åter såg
likgiltigt och med sitt vanliga uppmärksamma leende
på indianerna, som stannat och icke visste, om de skulle
framrycka längre.

Från varje ställe där en kula låg, såg don Lotario en
lätt, gulaktig ånga höja sig och hastigt förvandlas till ett
slags dimma, som utbredde sig över hela den plats
indianerna intogo. Hans förvåning ökades, då han
märkte, att indianerna gjorde förfärliga grimaser, slogo
förtvivlat omkring sig med armarna och därefter
utbrusto i ett kort, klagande tjut. Därpå såg han den
ene indianen efter den andre försvinna. En minut senare
skingrades dimman av en vindstöt, och Lotario såg
alla indianerna ligga orörliga på marken.

– Håll näsduken för munnen, sade lorden. Men
Lotario hade redan insupit något av en egendomlig
luftart och utbröt i en kort torrhosta. Anfallet var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free