- Project Runeberg -  Världens herre /
31

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvud. Förundrad, förfärad, blickade han omkring sig
med uppspärrade ögon och satte sig därefter upp. Den
röde mannens hår reste sig, då han såg sina kamraters
lik. Han utstötte ett gällt, klagande skri, kastade en
blick av outsäglig ångest på den lilla fästningen, sprang
därefter upp, liksom driven av en osynlig makt, fattade
om sitt huvud med båda händerna och rusade därefter
pilsnabbt utför berget, med språng, som knappt ett vilt
djur skulle ha vågat.

För tusan! Mannen var icke död! mumlade don
Lotario. Men tyst, där ha vi en till!

Verkligen höjde sig ett annat huvud, alldeles på
samma sätt, tio steg därifrån ett tredje, därefter på
ett annat ställe ett fjärde. Var och en av de vaknande
indianerna upprepade noggrannt den förstes rörelser.
Alla kastade förskräckta blickar på sina kamraters stela
kroppar och på fästningen. Sedan rusade de med vilda
språng och klagande tjut utför berget.

Snart blev hela klippan levande. Över allt höjde sig
magra, röda ansikten, överallt lyste samma stela, förfärade
blickar, överallt reste sig samma gestalter, först
långsamt, därefter blixtsnabbt. Vilket sällsamt skådespel.
Denna ångest, denna fasa, dessa förvridna ögon,
dessa vilda språng utför berget – själva lorden
smålog, och don Lotario utbrast i ett skallande skratt.

Fem minuter därefter, och bergshöjden var tom.
Indianerna skingrade sig i alla riktningar. De flesta
kastade sina vapen ifrån sig; ett klagande tjut fyllde
luften. Komna ned i dalen, tänkte de icke på att åter
samla sig. Var och en sökte sin räddning i någon klyfta,
bakom någon buske. Många ramlade omkull under
det hastiga loppet och tumlade utför branterna.
Bakom dem hördes det skallande skrattet av don Lotario
och lordens folk, som ilat till skottgluggarna och
därifrån åsåg det gåtlika skådespelet. Huru demoniskt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free