- Project Runeberg -  Världens herre /
34

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

__34__

var avbrutet. Jämte lorden lämnade han det lilla
tornet, som skulle tjäna till observatorium, och följde
honom ned på gården.

Arbetarna hade redan återvänt till sina göromål, men
kunde likväl icke kväva ett sorl av bifall, då lorden
gick genom deras led. Även dessa okunniga människor
syntes behärskade av hans gåtfulla personlighet. De
vågade icke yttra ett högt ord, och lorden å sin sida
gav icke akt på deras bifallande blickar. Kall och lugn
gick han förbi dem och vände sig till en port, som var
anbringad i muren, icke långt från det stora stenhuset.
För att komma dit måste man gå förbi dettas ena
långsida.

Don Lotario kastade då en flyktig blick på detta hus,
som var av särdeles vackra och regelmässiga
proportioner. Plötsligt fäste han sin blick på ett fönster och
stannade tvärt.

Lorden, som gick förbi, vände sig om och såg även
upp till fönstret.

- Vem är det där? frågade don Lotario darrande
och förskräckt. Är det ett mänskligt ansikte?

Han hade skäl till sin fråga. Ansiktet, som han såg
bakom gallerfönstret, hade knappt något mänskligt
uttryck. Det var icke blekt, utan askgrått, jordfärgat.
Ögonen lågo så djupt i sina hålor, att man knappt kunde
skönja den gulaktiga vitan i dem. Håret var styvt,
nästan borstlikt. Förskräckligast var dock det stela,
spöklika uttrycket i detta ansikte, som icke röjde någon
mänsklig känsla utan syntes vara huvudet av ett lik.

- Det är en vansinnig, sade lorden, och en lätt
rysning tycktes genomfara hans lemmar.

- En vansinnig! upprepade spanjoren med fasa.
När han såg lordens rysning, hade han observerat att

denna kalla människa var djupt gripen.

- Min Gud! tillade han, väl ingen släkting till er?
Kanske er far?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free