- Project Runeberg -  Världens herre /
40

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 40 -

sig halmhatt och ett borstlikt skägg, en av de
amerikanska urskogarnas vilda sällar. Trots och ungdomlighet
stodo präglade i hans ansikte. Han bar en kort tröja,
skinnbyxor, höga stövlar samt i bältet en kniv.
Vanligtvis höll han sina stora händer instuckna innanför
bältet och stod nu där på sina väldiga ben lik en koloss,
som ingenting högre önskar, än att någon ville göra ett
försök att slå omkull honom.

Den tredje däremot var alldeles olik dessa båda.
Han var nästan lika stor som den andre, men smärt och
välväxt. Hans dräkt var tämligen ovårdad och härjad
av väder och vind, men måste förr ha varit prydlig,
åtminstone för en utvandrare. Han bar en halmhatt
med svart band, en halsduk löst virad kring den vida
skjortkragen, väst, rock och benkläder av nästan grått
tyg och modernt snitt. Även han hade en kniv i bältet.
Hans ansikte var något gult och solbränt, men för övrigt
av fin och ädel form. Hans mörkbruna hår var så långt,
att det nästan betäckte axlarna. Lorden betraktade
honom länge. Det vackra, mörka ögat, den lugna, fast
något vårdslösa hållningen hade väckt hans
uppmärksamhet. Han deltog icke i de andres samtal, som
fördes på ett slags yankee-engelska, varav lorden förstod
blott litet.

Dessa tre personer, som med ett visst utmanande lugn
avvaktade herrn i huset syntes dock spritta till, då
lorden steg ner för trappan till förmaket.

Lorden hade aldrig visat sig mera kall och lugn, men
också aldrig förnämare och stoltare.

Kolossen gjorde en ovig bugning, den gamle avtog
hatten, endast den unge mannen syntes bäst bevara sin
hållning, och grep mera mekaniskt efter sin halmhatt.

Även lorden höll sin hatt i handen. Nu satte han på
den med fart och en blick, som sade: I detta huset
gäller jag åtminstone lika mycket som ni!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free