Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__45__
– Nej, mylord, vår anförare är sjuk, han kan icke
gå. Han ligger därnere i ett tält. Jag är endast
sekreteraren. Mitt namn är Wipky, dr. Wipky.
Därvid gjorde han en bugning. Det föll ej ens
lorden in att besvara den.
Förråden skola vara nere lika fort som ni själva,
sade han därpå. Farväl mina herrar!
Nästan utan ens en nickning med huvudet gick han
tillbaka uppför trappan.
- Vilken tvärvigg! sade kolossen Hillow, då de
bägge gingo tillbaka.
- Men en mycket förnäm herre, som det tycks!
menade Wipky. Det var rätt åt Wolfram. Han tror att
allt skall dansa efter hans pipa. Men här har han
funnit sin överman.
.- Var lugn! sade Hillow. Wolfram är en rask
pojke och han glömmer honom icke!
Då de utkommo genom porten, sågo de i mörkret
Wolfram sittande på en sten. Han steg upp då han
fick se dem, och gick långsamt, med upprätt, trotsigt
huvud, framåt.
- Har ni fått det? frågade han, vändande sig åt
dem.
- Ja visst!
- Jag tänkte väl det! sade Wolfram hånfullt. Men
Hillow, jag skall komma ihåg att du lämnade mig i
sticket!
- Bah, sade mormonen, det var ingenting att göra
därvid. Det kom så hastigt.
De gingo tigande nedför berget, mot elden, som
lyste upp emot dem i mörkret. De hade knappt varit
fem minuter i lägret, förrän vakten anmälde tre
personer som förde en stor kärra med livsmedel. Det var
lordens folk, som på kärran förde några stora
mjölsäckar, bröd, vin, även något färska frukter. Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
