Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Edmond Dantes. Greve av Monte Cristo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_59 -
den av dina ord nedtrycker mig. Huru skall en svag
kvinna kunna bestå vid sidan av en man, vars huvud
når upp i molnen, upp till himmelen och vars hjärta
med ett slag omfattar hela världen?
- Stå upp,Haydée! sade lorden lugnare. Du, du
svaga kvinna skall vara mitt stöd. Du skall vara den
lyckans och lugnets brunn, ur vilken jag ånyo skall
hämta krafter, ifall rnin själ mattas i sin flykt, och mina
planer, för denna världens lycksalighet, bryta sig som
havsvågor mot människornas klipphjärtan. Du Haydée,
skall vara detta ideal. Har icke målaren sin modell,
bildhuggaren sitt ideal? Väl för mig, att jag i dig fann
mitt ideal; kunde jag ingjuta din själ i människors, då
vore jag mer än människa, en Gud, Haydée! Men jag
kan sträva därefter, sträva, som varje människa. En
gnista av din själ, Haydée, i varje människobröst, och
världen vore ett paradis!
Han lade sin arm kring den knäfallandes skuldror,
och pressade en kyss på hennes bleka panna. Så
förblevo de länge. De visste att denna stund ej skulle
återkomma. Det var för Haydée uppenbarelsen av
en ande, som nästan strävade över de gränser, som för
en människa blivit utstakade.
Ett lätt, fint klingande ljud vid taket väckte lorden
ur hans saliga vila.
- Stig upp, Haydée, sade han, dragande den hulda
kvinnan till sig. Ali vill tala med mig. Han klappade
på min dörr. Låt oss nu lämna framtidsdrömmarna
och tänka på det närvarande. Ser du, i varje rum ar
en liten klocka som genom en fjäder står i förbindelse
med min dörr, var än jag må uppehålla mig, hör jag
alltid när Ali klappar.
- Du är stor, även i småsaker! sade Haydée med
ett milt leende, och avtorkade tårarna i sina ögon. Ack,
Edmond, du har av mig gjort den lyckligaste kvinna i
världen, och vad är jag väl för dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
