Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mormonbruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 69 -
ändå ansåg jag mig för ung, att dö. Döden kunde
jag ändå välja, om något värre förestod mig. Jag
måste bereda mig därpå.
Wolfram hade under tåget ej mera talat med mig
om vår förening. Han hade till och med försummat
mig, och det fanns knappast något annat förhållande
mellan oss numera, än att jag tillhörde den avdelning
som han anförde. Men jag fick veta genom en annan
kvinna, som blivit min förtrogna, emedan ett dylikt
bekymmer även tryckte henne, att vid Saltsjön -
ändamålet för resan - mitt öde skulle avgöras. Där ville
man döma över mormonbruden - som man kallade
mig - och försäkra Wolfram om min hand. Jag
emotsåg denna dag med förskräckelse. Jag visste att jag
ej skulle överleva den. Jag blev dyster och sluten.
I hela lägret betraktade man mig dels med misstroende,
dels med skygghet. Min slutenhet hade avtvingat dessa
människor och isynnerhet fruntimmerna en slags
aktning.
- I dag, då jag fick se detta slott, då jag hörde
omtalas eder välgörenhet, då jag såg eder vandra
genom lägret, och hade tillfälle att se den kraft och måtta,
med vilken ni uppträdde mot Wolfram, som jag nu av
hela min själ föraktar - i dag mognade mitt beslut
att fly, och anförtro mitt öde i edra händer. Det var
som om en röst sagt mig, att ni skulle finna ett medel
att rädda mig ur detta elände. Mylord, det måste för
er vara en småsak, att lämna mig skydd. Avlägsna
mig redan i natt ur huset, om ni fruktar mormonernas
efterspaningar. Men övergiv mig icke. Lyssna till detta
förtvivlans rop från en arm själ som är övergiven av
hela världen. Sänd mig vart ni vill, bestäm över mig
- endast låt mig slippa att återvända till mormonerna.
- Ni skall kvarstanna här i huset, fröken! sade
lorden. Jag fruktar varken mormonerna eller deras
efterspaningar. Men först måste ni veta hos vem ni är!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
