- Project Runeberg -  Världens herre /
73

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mormonbruden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 73 -

ni skulle knappt förstå mig. Men anse mig icke för en
tyrann! Håll mig icke för någon obarmhärtig biktfader,
som anser för sin plikt att pålägga er en svår absolution.
Amelie, vad rår ni för er fars fel? Nej, vad jag nu
fordrar av er, är ingen syndabot, det är en
vänskapstjänst, Vänd ni åter till mormonerna, Amelie! men ej
som förr, med förtvivlan och grämelse i hjärtat, utan
full av mod och hopp. Min arm skall vaka över eder
och skydda er över allt. Varken Wolfram eller någon
annan människa skall göra er det ringaste emot, eller
våga tvinga er till något. Vad som än må hända, och
huru nära faran än må vara, så förlita er på mig!
Redan i morgon skall någon överlämna eder ett brev från
mig. Det är en vän. Hav förtroende för honom under
alla förhållanden. Och slå inte ännu Wolfram ur hågen.
Kanske är han icke ännu förlorad. Var emellertid full
av mod och förhoppning! Morcerfs dotter skall icke
umgälla vad fadren felat. Gå ni med Gud, Amelie.

Han räckte henne ännu en gång handen. Hon tog
den lugnt och fast.

- Nu, då jag uppfyller min plikt, bliver det ej svårt
för mig, sade hon. Jag tror att ni talar sanning, mylord.
Livet bland mormonerna synes mig ej mera förfärligt.
Blott ett, mylord! Jag bifaller aldrig att ingå med
Wolfram i äktenskap, åtminstone icke på de villkor
mormonerna föreskriva.

- Det skall ej komma till det yttersta! sade lorden
skrattande. Var ej ängslig!

Franskan gick. Lorden följde henne själv ända till
porten. Tankfull såg lorden efter den beslöjade
gestalten, som så småningom försvann i nattens dunkel.

- De kroppsliga felen och företrädena hos
föräldrarna fortplantas på barnen, säger man! suckade lorden
för sig själv. Store Gud, det är en lycka, att det ej är
på samma sätt med själens fel. O, Ferdinand, Ferdi-,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free