Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Don Lotario reser till Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__75__
halmhatt och red på en häst, som Lotario vid hastigt
påseende genast igenkände som en arab.
- Hå! vem är det? frågade den unge mannen
halvhögt för sig själv. Min Gud, lorden!
Han galopperade till den främmande ryttaren, det
var verkligen lorden, som hälsade honom med ett
leende.
- Verkligen hitkommen, sade don Lotario. Tusen
tack. Tusen gånger välkommen!
- En rätt ståtlig byggnad, sade lorden, pekande på
haciendan. Eder boning?
- Ja visst, ett gammalt, rökigt näste! svarade den
unge spanjoren. Då jag emellertid ej har något annat,
så älskar jag det, som en var älskar sitt hem. Korn,
mylord, ni måste vara trött.
- Åh nej, sade lorden. Vägen över bergen är ej
så dålig, som jag trodde.
- Ni har ridit över bergen? sade don Lotario, men
ni känner ju varken vägar eller stigar?
- Likväl finner ni mig välbehållen här, svarade
lorden lugnt. Kanske behöver min häst någon
vederkvickelse, icke jag. Varuti bestode väl människans
företräde framför djuren, om icke i dess förmåga att kunna
mera umbära? En härlig lantegendom! Där floden,
där den lilla skogen, och där framför, eder hacienda -
en vänlig anblick! Emellertid då man besinnar sig att
ni är tjugoett år och mycket väl kan bliva fyra gånger
så gammal, så är det högst eget att veta, att man ännu i
sextio år skall bo här.
Detta yttrade lorden helt löst, medan de bägge redo
så sakta till haciendan.
- I sanning! Den tanken har flera gånger kommit
för mig! sade don Lotario med en suck. Emellertid,
mylord, om man har en god, älskvärd hustru och en
talrik familj, så kan man gärna bo här*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
