- Project Runeberg -  Världens herre /
101

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Albert Herrera

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 101 -

sikt att så snart upptaga min faders namn. Men dör
jag för fäderneslandet, då herr överste, må ni säga till
dem som efterfrågar mitt namn, att det var sonen till
den olycklige general de Morcerf, som visat
fäderneslandet denna tjänsten.

- Huru? sade översten förvånad. Ni skulle vara
Albert de Morcerf, generalens son? Och ni är ännu en
simpel löjtnant hos oss? Ni har till och med om jag
minnes ratt, inträtt i stället för en annan och tjänar er
upp från den lägsta graden?

- Allt detta har sin riktighet, svarade Albert
bedrövad, men med lugn och värdighet. Det har visst
funnits många som klandrat mig och min moder för
vårt handlingssätt. Men vi kunde ej annat. Vi kunde
ej behålla ett arv på vilket förräderiet vilade och
dessutom en tidigare, för de flesta obekant skuld. Min
moder sålde allt, och gav till de fattige. Men jag fattade
det beslutet, att endast hava min egen förtjänst att
tacka för vad jag blev. Själva namnet efter min fader
skulle varken gagna eller skada mig. Jag antog min
moders tillnamn. Lyckan har gynnat mig mera än jag
tänkte. Jag är löjtnant, mina kamrater tycka om mig
och mina förmän hava fortfarande visat mig välvilja.
Själva detta uppdrag smickrar mig och bevisar en
utmärkelse. Man utsänder mig i faran, emedan äran även
ligger däruti. Och jag själv är nöjd med min lott. Jag
känner att jag nu är något helt annat, något bättre än
jag var då jag hade kvar min titel, mitt namn och min
rikedom.

- Bra sagt! sade översten. Och jag som icke känt
igen eder, fastän jag sett er många gånger i Paris.

- Det är icke så märkvärdigt, ty mitt ansikte har
förändrat sig betydligt. Det har blivit brunt, förr var
det blekt. Men icke allenast det. Jag tror herr överste,
att levnadssättet förändrar människans ansiktsdrag.
Själv känner jag icke igen mig om jag ser mig i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free